Tusentals gånger har det sagts att ”en bild säger mer än tusen ord”. Men en bild som leder till att någon eller några säger tusen ord till varandra, det är antagligen värt mest. Dom där tusen orden behöver inte ens handla om bilden. Det centrala är att bilden startar en konversation. Mest chans till konversation blir det om något i bilden inte riktigt stämmer, om det är något som skaver. Allra helst ska vi kanske känna oss snuvade på ögonblicket i bilden.

Med en förkärlek till dokumentärt fotograferande söker Daniel efter bilderna som fångar något som pågår. Det är med Daniels fotograferande som det är med hans konst; det finns sällan en tanke bakom skapelsen, det bara händer. En bild eller en vinkel uppenbarar sig plötsligt. Att jaga förutbestämda bilder, eller för all del verkliga händelser i livet, leder ofta till att vi missar det som pågår just nu.

Fascinationen för berättelserna bakom bilder väcktes redan som liten när Daniel bläddrade i föräldrarnas fotoalbum hemma. Vilka var alla människorna, vad var det som pågick egentligen? Där någonstans tar Daniels fotograferande avstamp. Bilderna blir inte bevis på om något hänt, snarare ledtrådar till att något hänt.